Get me away from here, I´m dying

Jag har alltid tyckt att Belle and Sebastian varit himla överskattade. Fastnade aldrig för dem 96-97 eftersom jag då lite la den brittiska indiepop/britpopvågen på hyllan för att istället återgå till den musik som producerades andra sidan Atlanten. Har sedan dess aldrig riktigt orkat lyssna in mig och tyckt att de skivor jag hört varit ganska tråkiga och slätstrukna. Äger inte en enda fysisk skiva med dem trots att jag trampat i indieträsket halva livet. Har inte förstått storheten. Gullighet, hallonsaft, sockervadd, tweeflickor i prickigt, popkillar med smal slips och allt det där är inte riktigt min melodi. Men så på sistone har jag försökt att lyssna in mig på dem ordentligt och nu måste jag kanske erkänna att jag kanske har haft fel. För även om jag tycker att mycket låter likadant så har de faktiskt x antal pophits som klibbar sig fast i sinnet (även om det fortfarande är så gulligt att jag vill spy ibland-knepet är att bara lyssna på en skiva i taget-annars blir det cuteness OVERDOSE).