fantastisk ljudbild

Är det bara jag som tycker att The Legends fått till en fantastisk ljudbild på senaste skivan Over and Over? Känner folk som skulle döda för den. Nämner inga namn dock.

I want you to know

Mycket gamla hjältar nu. Dinosaur Jr släpper också nytt i år vilket jag nog inte är ensam om att se fram emot. Som vanligt är skivomslaget inte att leka med. Här kan du lyssna på "I want you to know" från kommande skivan Farm. Verkar lovande. Helt klart. Men hade inte förväntat mig något annat.

Japandroids

Gillar du energisk, minimalistisk och stökig garagerock? Då borde kanadensiska tvåmannabandet Japandroids vara något för dig. Debutskivan Post-nothing är nyligen släppt på Unfamiliar.

Det är sånt här som får mig att vilja kasta mig i en moshpit. Inte för att jag någonsin varit en moshig person. Men ändå.

Handsome Furs - I'm Confused

Om lite mer än en vecka besöker Handsome Furs Freaks N geeks. Eftersom jag sett dem en gång förut och vet hur sjukt bra de är live så råder jag er alla att komma. När jag ser den här videon blir jag så pepp!

Ni som fortfarande inte lyssnat på deras senaste skiva Face Control bör göra det snarast. Skivan finns på Spotify:
http://open.spotify.com/album/1ZL2panKHPElKdWp1CEOpO

på lördag:

Freaks N Geeks huserar på uteserveringen mellan 17-18.40 och inne på dansgolvet 01-01.40. Ps. Jag fyller år efter kl 00, så kom och dansa för/med mig. Ds.

The Eternal

Efter två genomlyssningar av The Eternal (släpps på Matador ska tilläggas!) kan jag konstatera att:

1. det är en väldigt traditionell och ganska poppig indierockskiva de gjort.
2. men de gör det ju så bra det med.
3. jag älskar dem kanske mer än någonsin när jag tänker på deras kommande spelning på KB och utställning på Malmö Konsthall.
4. De låtar där Kim sjunger är de jag fastnar för först, sen Thurstons och sist Lees. I vanlig ordning då.
5. Sonic Youth. Sonic Life. Sonic Death.

Magnolia Electric Co-Hard to Love a Man

Nåddes nyss av den fina nyheten att Jason Molina och hans Magnolia Electric Co. besöker Debaser Malmö i slutet av augusti. Det ser jag fram emot!

YAY!

Ovanstående skiva finns nu på min dator. Känns så spännande. Återkommer när jag lyssnat!

Our Brother the Native

Jag har helt missat bandet Our Brother the Native. Vilken tur att jag upptäckte dem nu då. Mycket klockspel, knaster, flummiga körer, knasiga trummor och sånt. Dvs jag är ganska såld på skiten.

That´s gotta mean something when nothing means everything

Ibland kan det kännas som en skiva kommer i precis rätt tid för att beskriva det egna varat och man kan nästan missledas och tro att texterna och/eller musiken är specialskrivna för en själv. Så känns det ungefär just nu då jag sitter och lyssnar på Sophias femte album "There are no goodbyes". Mycket svärta kan tyckas men samtidigt finns det en gnutta hoppfullhet att skönja i texterna. Himla fin skiva.

ljuva maj

På tal om konserter så blir maj en fin konsertmånad. Två gånger Freaks N geeks med Handsome Furs, Dag för dag, Phosphorescent och Youth and studentravel på scen exempelvis. Allra mest ser jag dock fram emot Sonic Youth på KB den 27e. Undrar om jag börjar komma upp i tvåsiffrigt vad gäller SY-spelningar nu. Måste vara så men jag tröttnar aldrig.

Will you smile again for me?

Så, en ny blogg, en ny era i mitt bloggande. Tyckte att det var dags att lägga det mer privata bloggandet på hyllan och endast koncentrera mig på musikbiten. Hoppas alla är lika nöjda med det beslutet som jag är.

Igår blev jag halvdöv med ganska så hellycklig av Trail of Dead på Debaser. Det var andra gången jag såg dem. Första gången var i början på tvåtusentalet då Acceleratorfestivalen fortfarande var ett litet inomhusjippo. Då delade de scen med bla Cat Power och Yeah Yeah Yeahs. Igår delade de scen med ganska spretiga Gringo Star. Inget som föll mig i smaken men Trail of dead levererade och larmade iallafall. Så pass att jag gick och la mig halvdöv. Måste verkligen lära mig att använda öronproppar.