Ibland kan det kännas som en skiva kommer i precis rätt tid för att beskriva det egna varat och man kan nästan missledas och tro att texterna och/eller musiken är specialskrivna för en själv. Så känns det ungefär just nu då jag sitter och lyssnar på Sophias femte album "There are no goodbyes". Mycket svärta kan tyckas men samtidigt finns det en gnutta hoppfullhet att skönja i texterna. Himla fin skiva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar